Dunkar huvudet mot väggen igen

för att utrota alla krälande tankar

borde dra spikarna ur huvudet

men slår dem bara

längre in

Väntar på smärtan som inte finns

vågar inte känna efter längre

Jag har slutat försöka

och byggt upp en hög mur

mellan vad jag är

och ville vara

Ni har gröpt ur mig

kvar är ett skal av

snällhetsironi

en spegel för

era bekymmer

jag är för rädd för att se mina egna

Det gjorde ju så ont sist

Foto: moaan