Det händer ibland att fasaden får små sprickor
när leendet blir snett och darrigt
och blicken fastnar för tankarna
är någon annanstans

och kanske reser jag mig nu och
lämnar små frågetecken för jag
skiter ärligt talat i att sätta punkt

utanför dörren kan jag andas

jag faller ner i gräset
och försommarkvällshimmeln
är nog vacker men jag blundar

det blåser lite och jag önskar lite
att jag hade någons hand att treva efter
och att vi inte bara var jag
egentligen

men jag blundar

och när ljusen inifrån
har slocknat och när
rösterna
dött
ut

viskar jag alla ord som jag aldrig vågar säga högt
men jag tror att det är för sent
för sent att sätta punkt nu