In the grasp of dusk and summer
Idag var det varmt, så jag satt ute och pluggade franska och tänkte en del. Jag tänkte på sommarregn och bryggor och festivalcampingar och asfalt och glasspinnar och solkräm och sand mellan tårna. Sedan tänkte jag på att jag vill bli frisk snart och kunna gå barfota. Att jag vill köpa en skrivmaskin och spela gitarr vid en lägereld.
Och bli kär. Eller jag vet inte. Jag har nästan blivit rädd för kärleken. Människor är så svåra att förstå sig på ibland.
Kommentarer
Postat av: Anna
Först men egentligen inte främst, tack för den fina kommentaren. Och det där med kärleken är så svårt. Jag vill bli kär, men samtidigt vet jag hur svårt det är att faktiskt bli det. För jag är och rädd. Livrädd. Jag vågar aldrig låta mig själv bli kär, för jag är så hemskthemskthemsktjätterädd för att bli trampad på.
Och din blogg var fin! Hit kommer jag tillbaka.
Postat av: Sanna
Åh tack!
Ja, visst är det svårt, och det är så hemskt att man ska behöva vara så rädd, att det där att bli trampad på är något som nästan hör till.
Trackback
